Svenska Gatunamn

Sigtuna (uttal [²sɪkːtʉːna][4]) är en tätort i Sigtuna kommun i Stockholms län. Sigtuna ligger vid Mälaren och grundades av Erik Segersäll runt år 980. Sigtuna var en av de tre första, anlagda städerna i dåvarande Sverige (de andra två var Lödöse och Skara).[5] (Om man ser till dagens Sverige, kan Lund i Skåne adderas till listan då fynd indikerar att denna stad kan ha grundats år 964.[6]) Staden blev sedan säte för den förste kristne kungen, Olof Skötkonung, som här lät slå de första svenska mynten. Sigtuna blomstrade som ett kungligt, kyrkligt och kommersiellt centrum fram till slutet på 1200-talet. Landhöjningen hade då gjort Mälaren till en insjö och det krävdes omlastning av transporterna vattenvägen där Stockholm nu är beläget.

I början på 1900-talet menade många forskare att tuna-orter ursprungligen var gamla kultplatser. Otto von Friesen framkastade 1922 med hänvisning till ett av Odens noanamn Sig att Sigtuna skulle vara en gammal kultplats för Oden. Idag anses den troligaste förklaringen att namnet sik (sig) = "våtmark" och tuna, centralplats (handelsplats, befäst plats). En alternativ förklaring är att det skulle vara en kopiering från det keltiska Segodunon, med betydelsen stark borg. Namnet har troligen ursprungligen syftat på det gamla Fornsigtuna i Håtuna, och flyttas med när staden anlades.[7] Sigtuna skrevs på en runsten från 1000-talet Sihtunum. Stenen finns utställd i Sigtuna museum. På mynt från ungefär samma tid finns Sigtunanamnet i andra varianter.