Svenska Gatunamn

Morgongåva är en gåva som en man ger till sin hustru på morgonen efter bröllopsnatten. Ursprungligen var morgongåvan något som skulle trygga hustruns eventuella änkedom. De senaste 200 åren har morgongåvan oftast bestått av ett smycke som bärs om kvinnans hals.

Morgongåvan finns omtalad hos de flesta germanfolk redan i dess äldsta lagar, och hade ursprungligen till syfte att trygga kvinnans försörjning efter mannens död. På grund av alltför stor frikostighet vid morgongåvegivandet inskred lagstiftningen med bestämmelser på 640-talet hos visigoterna, och år 1350 i Magnus Erikssons landslag, och förordningar år 1577 i Danmark samt år 1664 i Sverige. Från år 1644 erhöll i Sverige änkan endast nyttjanderätt till morgongåvan i jordagods men hade äganderätten till lösöret. I 1734 års lag kvarstod regleringar av morgongåvorna med bibehållen skillnad mellan stads- och landsrätt. När lika arvsrätt mellan man och kvinna infördes 1845 infördes även samma regler rörande morgongåvor i stad som på landsbygden, det vill säga att endast barnlösa änkor fick rätt att njuta avkastningen av en morgongåva.